Känslor.

Om vi vill bli älskade måste vi avslöja oss själva. Om vi vill älska någon måste den personen låta oss lära känna henne. Hur självklart detta än kan låta, så går många av oss genom livet och försöker undvika ett sådant avslöjande. Många av oss gömmer oss genom att spela roller. Vi hävdar, att vi har känslor som egentligen inte är våra egna, vi säger oss älska när vi i själva verket känner fientlighet, vi låtsas vara lugna fast ångesten uppfyller oss och vi påstår att vi tror på saker som vi egentligen tvivlar på. Inte ens med de personer vi bryr oss mest om delar vi mycket av våra sanna känslor och behov. Kanske på grund av att vi så gärna vill bli älskade, är vi rädda för den sanning som kommer ur öppenhet.

Därför visar vi upp oss själva som den slags person vi tror ska bli accepterad och älskad, och vi försöker dölja det som vi tror skulle förstöra den bilden.

En annan orsak till att vi försöker gömma oss själva är rädslan för förändringar. För de flesta av oss människor är förändringar skrämmande och vi vill helst se på oss som ”konstanta”. Vi har format en bild av oss själva och tenderar att tro att vi redan är allt som vi någonsin kan bli medan det faktiskt är så att våra behov, önskningar, normer, känslor och vårt beteende ändras i takt med ökande ålder och erfarenhet.

Ytterligare en orsak till att vi misslyckas med att visa vårt rätta jag är att vi faktiskt inte vet hur man gör. Vi har aldrig lärt oss det. Vi lär oss istället mera om hur vi ska dölja vår sanna identitet. Resultatet blir att vi fortsätter att spela våra roller, och vårt samhälle uppmuntrar och till och med pressar oss till att trycka ned de känslor och särdrag, som anses oacceptabla. Det finns naturligtvis tillfällen då ett visst mått av rollspel krävs för att fungera i ett socialt samspel med andra människor. Det gäller att kunna få vara ”privat” när man vill det och samtidigt ha förmågan att vara ärlig, öppen och orädd. Vi människor som lever, växer och har en massa känslor; känslor som kan kallas ”bekväma” eller ”obekväma”, ”trevliga” eller ”otrevliga”, men aldrig ”bra” eller ”dåliga”.

Känslor är kanske det mest personliga vi äger och när man inte handskas rätt med dem kan de bli förödande. Vi måste lära oss att identifiera våra känslor, acceptera dem som en del av oss själva och ta hand om dem, allt eftersom de kommer upp. Vi bör om möjligt undvika att tränga undan en känsla, och i stället ta hand om den för att sedan kunna gå vidare till nästa känsla.