Kamphundslexikon

Vad är en kamphund? Lär dig mer via Svenska Kennelklubbens kamphundslexikon.

Inledning

Ordet kamphund förekommer flitigt i medierna när hundar angripit och bitit människor, hundar eller andra djur. Begreppet används i vid bemärkelse och ofta i kombination med andra laddade ord som pitbull och mördarhund. Begreppsförvirringen är många gånger stor och det finns en tendens att felaktigt kalla alla hundar, som upplevs som farliga för människor och djur, för ”kamphundar”. För att reda ut i begreppsdjungeln har Svenska Kennelklubben (tillsammans med Jan Saxtrup och Bitte Cederlund) tagit fram ett litet ”kamphundslexikon”.

Svenska Kennelklubben poängterar att vi tar avstånd från all form av hundkamp och att det dessutom enligt lag är förbjudet i Sverige.

Vanligen förekommande begrepp i kamphundsdebatter

Aggressiva hundar

Att hundar blir aggressiva kan ha flera olika orsaker. En kan vara att hunden behandlas illa eller felaktigt varvid nästan varje hund, oavsett ras, kan bli aggressiv. En annan orsak är planmässig avel på hundar, som i sin nedärvda mentala profil uppvisar rädsla och benägenhet att visa hotbeteende. En tredje att en sammanblandning av ingående hundtypers framavlade och nedärvda egenskaper som i vissa fall kan bli ödesdiger. Om man till exempel kombinerar hundraser där den ena avlats för stor arbetslust med hög grad av uthållighet (till exempel ursprungliga kamphundar) och den andra i vaktsyfte mot människor (till exempel traditionella vakt- och herdehundar), kan avkomman tänkas bli mycket farlig med hög kamplust kopplad till aggressivitet inriktad mot människa.

Aggressivitet

Aggressiva beteenden är i första hand avståndsökande och syftar till att bli av med en antagonist eller konkurrent. Aggressiva handlingar kommer främst till uttryck i olika hotbeteenden som till exempel morrningar, blottande av tänder, resning av ragg och skenattacker. Aggressivitet kan naturligtvis också utvecklas till regelrätta anfall med riktade hugg. Den biologiska funktionen av hotsignaler är egentligen att avvärja slagsmål, för att slippa spilla energi eller utsätta sig för det stora risktagandet som ett slagsmål alltid utgör. Aggressiva reaktioner uppstår framför allt vid försvar av en resurs som förekommer i begränsad tillgång, i konkurrenssituationer och under rangkonflikter.
Om kamphunden är farlig beror det oftast mycket mindre på aggressivitet än på en stor kamplust som är väckt och förstärkt.

Badgerbaiting/Badgerdrawing

Populär ”sport” i Storbritannien i början av 1800-talet där hundar av bull- och terriertyp hetsades mot grävlingar.

Bearbaiting

I äldre tid populär ”sport” och tidsfördriv, bland annat i Storbritannien, där hundar hetsades mot en björn, som var kedjad vid en vägg.

Breaking stick

En form av pinne, oftast av trä, som ser ut ungefär som en större morakniv i formen. Anordningen är framtagen för att sättas in i munnen på en kampande hund, för att få den att öppna käftarna och släppa greppet om ett annat djur eller föremål. Detta är ett effektivt sätt att avbryta slagsmål mellan hundar, vilket ibland var en nödvändighet under forna hundkamper.

Bullbaiting

”Sport” i Storbritannien fram till 1835 då företeelsen förbjöds. Två hundar hetsades mot en bunden tjur och förväntades bita sig fast i djurets mule och hålla sig fast där. Hundarna hade var sin handler, som försökte fånga upp hundarna om tjuren kastade upp dem i luften.

Gameness

Termen är svår att definiera. En hund med mycket ”game” ska ha en otrolig förmåga att aldrig ge sig, att kämpa mot alla odds trots smärta och utmattning. Kanske man kan åskådliggöra begreppet med liknelsen om myran som ger sig på elefanten i akt och mening att besegra denna. Genom avel, inlärning och ibland hets har vi människor lyckats att förstärka kamplusten hos den här typen av hund, så att den inte ger sig ens när motståndet blir så övermäktigt att alternativet är att duka under. Motstånd, oavsett relativ styrka, möts i dessa sammanhang med ytterligare kämpaglöd. Något så onaturligt beteende skulle aldrig kunnats utvecklats utan en mänsklig inblandning.
En skällig, nervös hund med dåliga nerver ansågs inte ha game och sållades direkt bort (avlivades), när man förr avlade fram kamphundar. Detsamma gällde hundar som riktade aggressivitet mot människor, vilket ju gjorde dem ohanterliga under tävlingsförfarandet. Vid senare års avel har man oftast inte brytt sig om game-aspekterna. Eftersom gameness numera inte har någon positiv betydelse för bull- och terrierraser är det inte något som man betraktar som viktigt inom den seriösa hundaveln.

Hundkamper

(av organiserad karaktär)
Regelrätta hundkamper med omfattande vadhållning kan närmast jämföras med proffsboxningsmatcher. Enligt uppgift tränas hundarna omsorgsfullt vad beträffar kondition och vikt. Kampen försiggår i ett kringgärdat område (så kallad pit) om cirka 4 x 4 meter och i enlighet med ett detaljerat regelsystem. Slagsmålet övervakas av en domare och en tidtagare och varje hund biträds av sin handler som - utan att bli biten - ska kunna hantera sin hund under pågående match. Fighten pågår tills en av hundarna ger upp genom att vägra attackera sin motståndare eller är så utmattad eller skadad att den inte kan fortsätta. Denna form av hundkamp är förbjuden i Sverige och de flesta länderna men förekommer enligt uppgift bland annat på Balkan och i en del öststater.
I Sverige påstås rullning samt hundkamper äga rum i undanskymda magasin och lagerlokaler. Deltagande hundar är vanligen pitbullterrier eller blandrashundar med pitbullsinslag.

Kamphund

Kamphund är ett begrepp som tyvärr används med stor vårdslöshet. I ordet kamphund kan man innefatta alla de olika hundtyper och hundraser som över hela världen och i alla tider har använts till olika slags kamper, som till exempel hund- björn- och tjurhetsningar. Kamphund kan alltså betyda en hund som i historiskt perspektiv har använts för detta ändamål men som i dag används som familjehund. En aggressiv blandrashund som saknar denna rashistoria är enligt vår uppfattning ingen kamphund i ordets rätta bemärkelse. Däremot kan det vara en hund som har stora förutsättningar att bli farlig. Hundkamper är i Sverige och flertalet länder förbjudet sedan en lång tid tillbaka. Där det förekommer är det oftast förenat med allvarlig brottslighet.

Kamplust

Begreppet kamplust kan översättas med ”kämpaglöd”, som uttrycks i en lust att engagera sig i någon form av arbete. Kamplusten är med andra ord nödvändig för att man ska kunna arbeta med sin hund. En hund utan kamplust är otroligt svårmotiverad, varför derssyr blir oerhört svårt. Man skiljer idag på social kamp och jaktkamplust. Jaktkamplust betecknas då av hundens vilja att leta och förfölja ett byte medan social kamplust betecknas av hundens benägenhet att engagera sig i bytet sedan det är funnet. Det belönande i sammanhanget är att få hålla på med jobbet. Handlar det om att bita vill hunden inget hellre än att få slita, dra och hålla kvar. Förmodligen är det denna arbetslust som framför allt driver den kampande hunden. Att en upphetsad och uttröttande kamp till slut slår över i aggressivitet är däremot säkert mycket vanligt. Detta är dock inte önskvärda egenskaper i kamphundssammanhang eftersom aggressiva handlingar styrs av ett stort stresspåslag och mer är av explosionsartad än varaktig karaktär. Meningen med de organiserade kamperna är att det blodiga skådespelet ska pågå länge.

Låsta käftar

En myt och en anatomisk omöjlighet. Låsningen sitter inte i käftarna utan i sinnet på hunden. Den till kamp högt motiverade hunden vill helt enkelt inte släppa taget, den är inte benägen att släppa sitt byte. Oviljan att ge sig är starkare än önskan att ge upp inför trötthet och skador.

Okänslighet

En vanlig uppfattning är att så kallade kamphundar är okänsliga och därför inte bryr sig om smärta eller hårda tag. Detta är en sanning med modifikation. Hundar som är mitt uppe i ett intensivt utförande av ett arbete är ofta helt inställda på detta och kan då blockera sig för andra intryck (till exempel smärta). En hund som ter sig okänslig i ett slagsmål är dock inte det efter att fighten avslutats och stressnivån sjunkit – då upplevs smärtan! I en neutral situation, när kamplusten inte tänts, reagerar förmodligen samma hund på ett helt annat sätt inför smärta och kan till och med upplevas som pjoskig.

Pit

Ordet kommer från engelskans pit som betyder grop och som här syftar på ett ofta inhägnat område eller en spelplats, som används för hundkamper.

Rullning

En form av hundkamp, innebärande kortvariga hundslagsmål, som ofta äger rum i det fria. Avsikten är bland annat att träna hundar för mera omfattande slagsmål. Man ser till att den hund som ska tränas upp har möjlighet att vinna kampen. På så sätt stärks hundens kamplust på ett effektivt sätt. Rullningen utgör också ett verktyg för att undersöka om den enskilda hunden har sådana egenskaper att den lämpar sig för vidare träning. Observera att alla typer av hundkamp är förbjudna i Sverige.

Signalkänslighet

Kamphundar av olika slag anklagas ofta för att inte visa hotsignaler innan en sammandrabbning. De anses därför ofta ha en avtrubbad förmåga att kommunicera. Men en kamphund uppfattar en sparringpartner mer eller mindre som en kamptrasa. Det finns ingen anledning att morra eller på annat sätt försöka skrämma iväg den, när hundens högsta önskan är att få tag i motparten för att kunna få slita, dra och brottas med den. Det är mer troligt att en kamphund i denna situation ger uttryck för iver och lust att ge sig i kast med sin uppgift genom att gnälla och vifta på svansen.

Weight pulling

En tävlingsform där man mäter hundars förmåga att dra tunga lass på en vagn. Tävlingen gynnar naturligtvis hundar med stor kamplust.

Vanligt förekommande kamphundsraser (registrerade i Sverige eller USA) med kort rashistorik

American pit bull terrier

Kallas även pitbullterrier eller pitbull. Hundvariant som härstammar från de engelska bull- och terrierhundarna jämte inkorsningar av andra hundar för att åstadkomma en stor och kraftig hund med mycket kamplust. Pitbullterriern har använts och används som familje- och gårdshund samt till organiserade hundslagsmål. American pit bull terrier har sedan slutet av 1898 stambokförts i den till American Kennel Club konkurrerande kennelorganisationen, United Kennel Club. Enligt FIAPBTs svenska avdelning finns omkring 500 rasrena american pit bull terrier. I Jordbruksverkets centrala register finns omkring 250 hundar registrerade som pit bull terrier.

American staffordshire terrier

(amstaff)
Kallas även för amstaff. Hundvariant som härstammar från pitbullterriern och som erkändes av American Kennel Club (AKC) som självständig ras 1936. Orsaken till att AKC började registrera rasen lär vara att ett antal pitbullterriers önskade deltaga på hundutställningar arrangerade av AKC. Rasklubben tog tidigt avstånd från hundkamperna och amstaffarna slutade att deltaga på dessa under 40-talet. Sannolikt har amstaffens temperament mildrats under de 70 åren som rasen varit självständig. Den är idag en utpräglad familje- och utställningshund. Rasen kom till Sverige 1991. Antalet amstaffar i Sverige år 2008 uppskattas till omkring 2 100 individer.

Bullterrier

Engelsk hundras som uppkom kring 1860 genom en uppfödare i Birmingham. Det var James Hinks som korsade in den numera försvunna vita engelska terriern i de befintliga bull- och terrierhundarna. Bullterriern är numera en renodlad sällskaps- och utställningshund som förekommer i två storlekar: bullterrier och miniatyr bullterrier. Bullterriern har inte förekommit i organiserade hundkamper under de senaste hundra åren. Antalet registrerade bullterrier i Sverige år 2008 uppskattas till cirka 1 200 individer.

Miniatyrbullterrier

En mindre variant av bullterriern med samma historik. Den får inte vara högre än 35,6 cm (14 tum). I Sverige finns cirka 200 individer (2008).

Pitbull, pitbullterrier

Används ofta som ett samlingsbegrepp på en medelstor och atletiskt byggd hund.

Staffordshire bullterrier

Ibland kallad ”staff”. Hundras som härstammar från de bull- och terrierhundar som främst förekom i Midlands och som bland annat användes i hundkamper. Rasen erkändes av den engelska kennelklubben år 1935 och det är nu länge sedan den var kamphund. I Sverige är rasen en utpräglad familje- och utställningshund. Rasen är mindre och mera kompakt än american staffordshire terrier och american pit bull terrier. Antalet registrerade staffordshire bullterrier i Sverige år 2008 uppskattas till cirka 3 400 individer.

Hundtyper

Bandog

Äldre beteckning för stor, stark och aggressiv hund med funktion att vakta. Benämningen används i dag ofta för korsningar mellan pitbullterrier och stora doggar/mastiffer i syfte att åstadkomma en skräckinjagande hund. Namnet kommer av att hundarna åtminstone tidigare hölls uppbundna i kraftiga kedjor.

Blandras

Kallas även raskorsning eller bastard. Hund som har föräldrar av olika raser, eller föräldrar där den ena eller båda är av blandras. Blandras kan inte registreras i Svenska Kennelklubbens hundregister men däremot i Svenska Kennelklubbens ägarregister samt i det centrala hundregistret.

Bull- och terrierhund

Hundtyp som uppkom efter parlamentsförbudet mot djurhetsning i England 1835. Hundkamperna pågick därefter i skymundan. Hund hetsades mot hund och man behövde en mindre lättare och rörligare hund. Ur bull- och terrierhundarna uppstod staffordshire bull terrier, bullterrier och pitbullterrier. Bull- och terrierraserna är generellt kända för sin stora människovänlighet.

Dogg

Dogg är ett äldre uttryck för att beskriva mastiffliknande hundar. Uttrycket doggar används fortfarande i svenskan som samlingsnamn för mycket storvuxna hundar (enligt Renée Willes bok All världens hundar).

Mastifftyp

Mastifftyp är ett gammalt begrepp på olika hundtyper som fanns redan 3 500 år f.Kr. Romarna använde sig av mastiffer och molosserhundar, bland annat som strids-, vakt- och boskapsdrivare. Allteftersom som romarna bredde ut sig över världen spreds hundarna vilka kom att blanda sig med lokala hundtyper, varefter nya varianter formades. En ras är inte en kamphund bara för att begreppet mastiff eller moloss finns i deras bakgrund lika lite som att en pitbull blandad med rottweiler inte är en kamphund, det är enbart en blandras. (Fakta hämtat från boken All världens hundar av Renée Willes).

Molosserhundar

Molosserhundar är en typbeteckning för mycket storvuxna hundar med kraftig kroppsbyggnad och mycket kraftig, rundad benstomme. Molosserhundar kallades forna tiders storvuxna vakthundar efter folkgruppen molosser vilka lär ha kommit vandrande från öster, troligen från Mesopotamien till nuvarande Grekland omkring 500 år före vår tidräkning. Den stora molosserhunden var utbredd i de norra och östra medelhavsländerna under antikenoch var kända för sin storlek och sitt mod. Molossernas hundar korsades med befintliga hundar och användes som boskapshundar och stridshundar. Hundtypen finns omnämnd i historiken hos många av dagens raser. (Fakta hämtat från boken All världens hundar av Renée Willes).

Mördarhund

Ett begrepp som myntats av massmedia.

Pitbullblandningar

Korsning av hundar där pit bull terrier ingår som en del. Oftast är det blandningar mellan pitbullterrier och diverse mastiffraser, brukshundar, herdehundar eller aggressiva jaktterrierraser. Korsningar företas oftast av i hundavel oerfarna och okunniga personer, som vanligen inte inser faran i att förena olika egenskaper, vilka i kombination kan bli mycket svårhanterliga och farliga. Korsningar mellan pitbullterrier och ordinära blandrashundar företas också i syfte att producera valpar som kan säljas under beteckningen pitbull. Antalet pitbull i landet är svåruppskattat då dessa inte alltid ägarregistreras och då sällan under namnet pitbull. Än svårare är det att uppskatta numerären av nämnd typ korsningshundar.

Lagar och förordningar

Djurskyddslagen §2 Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Djurskyddslagen omfattar endast djur som människans på ett eller annat sätt har i sin vård. På vilda fritt levande djur är inte lagen tillämplig.

Förbudslagstiftning Används i en del länder för att komma tillrätta med problemet med aggressiva hundar. Så har till exempel Norge och England förbjudit raserna dogo argentino, fila brasileiro, tosa och american pit bull terrier.

Hundansvarsutredningen För att komma till rätta med problematiken kring ”farliga hundar” tillsatte regeringen 2002 en utredning med Karin Starrin, landshövding i Hallands län, som särskild utredare. Övriga deltagare var representanter från Jordbruksverket, Polisen, Kommunförbundet, Svenska Kennelklubben, Svenska Brukshundklubben samt Sveriges Lantbruksuniversitet. I betänkandet föreslogs bland annat åtgärder för att underlätta för polisen att ingripa när hundägare brister i skötseln av sina djur och att personer som visat sig vara grovt olämpliga att ha hand om djur ska kunna beläggas med ”hundförbud”. Betänkandet lades fram 2003 och ledde efter många års långbänk till att riksdagen stiftade nya lagar 2007.

Lag om tillsyn över hundar och katter Lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter trädde i kraft den 1 januari 2008 och ersätter den gamla lagen från 1943 och lagen om ID-märkning av hund.

Id-märkning Lagen säger bland annat att alla hundar födda efter 1 januari 1993 ska vara ID-märkta och att hundägaren ska registrera sitt ägarskap i Jordbruksverkets centrala hundregister. Tullverket, Jordbruksverket, länsstyrelsen, polismyndigheten och kommunala nämnder inom miljö- och hälsoskyddsområdet har direkt tillgång till registret. ID-märkningen sker antingen genom tatuering i örat eller ljumsken eller genom att ett datachip injiceras under nackskinnet. Målet med den central registreringen är att det ska vara enklare att fastställa vem som är ägare till en hund som uppträder aggressivt eller vållat en olycka. Polisen har rätt att förelägga ägare som vägrar märka sina hundar eller registrera sig som ägare med vite.

Omhändertagande För att hindra att en hund orsakar skada får polisen omhänderta hunden. Polisen har, efter utredning, rätt att sälja, skänka bort eller i vissa fall avliva hunden. Om det inte längre finns skäl för omhändertagandet återfår ägaren hunden. Ägaren ska stå för kostnaderna som omhändertagandet medfört.

Hundförbud Polisen får också meddela hundförbud för den som allvarligt eller återkommande brister i sin tillsyn över en hund. Vid bedömningen ska polisen särskilt beakta om personen i fråga har begått brott där hunden använts som vapen eller om personen vid upprepade tillfällen fått föreläggande eller förbud eller haft hand om hundar som omhändertagits. Ett hundförbud kan gälla en viss tid eller tillsvidare. Den som bryter mot ett hundförbud döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Ersättning för skador Då hundägare har vad man kallar strikt ägaransvar är det ägaren som ska ersätta för de skador hunden vållat.

Kamphundslexikonet är sammanställt av Jan Saxtrup och Bitte Cederlund för Svenska Kennelklubben .